Världens religioner bemödar sig med att tänka ut vad vi ska göra för att nå Gud eller uppnå någon form av paradisisk tillvaro. Men kristen tro vittnar om något annat, något som vi blir särskilt påminda om i jultid. Kristen tro handlar inte om jag ska söka mig upp och fram till Gud, utan i att han kommer till oss. I det lilla barnet i krubban i Betlehem blir han Immanuel – Gud med oss. En som på samma gång både djupt och enkelt förklarat detta stora under är kyrkofadern Hieronymus. Han mediterar över barnet i Betlehem:

”Varje gång jag blickar mot Betlehem har mitt hjärta ett ljuvt samtal med Jesusbarnet. Jag säger: Ack, Herre Jesus, så du fryser och darrar, så hårt du ligger för min salighets skull! Hur ska jag kunna gengälda det? Då tycks det mig som om Jesusbarnet svarar: Käre Hieronymus, jag önskar ingenting. Jag kommer att vara ännu mer utblottad i Getsemane och på det heliga korset. Jag säger vidare: Kära Jesusbarn, jag måste få ge dig något, jag vill ge dig alla mina pengar. Barnet svarar: Himmel och jord tillhör mig redan. Jag behöver ingenting, ge pengarna till de fattiga så vill jag se det som om de hade getts till mig. Jag fortsätter och säger: Kära Jesusbarn, det gör jag gärna, men jag måste också ge dig själv något, annars kommer jag att dö av smärta. Det lilla barnet svarar: Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig ska jag säga vad du ska ge mig: Ge mig dina synder, ditt dåliga samvete och din förtappelse. Jag svarar: Vad ska du göra med dem? Jesus svarar mig: Jag vill ta dem på mina skuldror och bära dem så att du inte själv behöver bära dem. De ska vara min härlighet och mitt herradöme. Profeten Jesaja har förutsagt att jag ska bära och ta bort alla dina brister.”

Så kan julens evangelium kort och koncist sammanfattas. Låt oss göra Hieronymus julbön till vår egen – så blir det en verkligt god jul. En god och välsignad jul önskar jag dig!

Simeon Appell, kyrkoherde.